Poker Mongo
Hans Carstensen
Tomas Råstedt är 17 och ett halvt år. Han har misslyckats med IV-programmet. Han har misslyckats med ganska mycket annat också, bland annat vill polisen få tag i honom efter den där händelsen med älgjaktslaget – men livet är som ett pokerspel. Man måste läsa av sina motspelare rätt och satsa friskt. Det säger Tomas idol, pokerspecialisten Dick Robertsson. Som ”Skit i traditionerna” eller ”Räddare i nöden” fast i Gävle.
Författare:
Hans Carstensen
Åldersgrupp:
12+ år
Bindning:
Pocket
Pris:
50
Antal sidor:
185
Genre:
Ungdomsböcker
ISBN:
978-91-7221-588-7
Lagerstatus:
Boken finns i lager
Författarinformation
Hans Carstensen
Hans Carstensen skriver om unga män som inte har hittat sina manliga förebilder.
Han började komponera egna låtar i femtonårsåldern och ville bli rockmusiker ända tills han vann P3-teaterns riksomfattande dramapristävling med Spöken ser bara din nacke. Då började han författa dramatik och prosa mera metodiskt. Han har skrivit tre scenpjäser, tre producerade radiopjäser, tre forumspel – pjäser som slutar i en konflikt där publiken får gripa in – och hittills tre – utgivna – romaner. Den första, vuxenromanen Efter herr van Damme, kom 1996. Den har – liksom hans senare böcker – en kille i 17-18-årsåldern som huvudperson.
Sedan följde en rad refuseringar innan han gjorde comeback med Poker Mongo 2008, följd av Stand-up Psycho 2009 – två djupt originella ungdomsromaner.
Redan i debutboken finns många av de kvaliteter som kommit att känneteckna hans författarskap.
Han ser det som grundläggande att skapa intressanta karaktärer, som inte alls behöver vara sympatiska. Tomas Råstedt i Poker Mongo gör läsaren osäker med sitt tolkande av verkligheten i pokertermer. Hur knäpp, impulsiv och våldsam är han egentligen?
Med Charles Nelson i Efter herr van Damme går Carstensen ännu längre. Nelson är uppenbart galen, mördar när han tycker att han måste. Vartannat kapitel berättas ur hans synvinkel och Carstensten gör det skickligt. När vi ser skeendet med Nelsons ögon gör vår inbyggda vana att känna med huvudpersonen att vi följer med honom oroande långt, ”håller på honom” trots det han gör.
Anspelningar på Patricia Highsmiths psykopatiske Tom Ripley ger ledtrådar till vad Carstensen med framgång försöker genomföra. Han vill anknyta till en amerikansk realistisk traditon, där författaren inte glänser med pompöst språk utan låter karaktärerna tala, med mycket under ytan – och brukar nämna Highsmith som en av sina inspiratörer.
Huvudpersonen Musse i Stand-up Psycho är en mera entydigt positivt skildrad gestalt. Han ser sig visserligen tvingad till att stjäla för att få mat – men det beror på de villkor han lever under, med en frånvarande mamma och en missbrukande, kriminell pappa som inte har kraft att behålla ett jobb.
Osäkrandet av mansrollen går som en röd tråd genom författaskapet. Huvudpersonerna saknar alltså förebilder och sökandet kan leda snett – som i Tomas upphängning på pokergurun Dick Robertson. Å andra sidan – ligger det inte något i hans beskrivning av hur det börjar hända konstiga saker när hyggliga killar kommer tillsammans? Är alla sammanslutningar med vuxna män bara ursäkter för att förtrycka andra?
I Musses sociala misär finns inga förebilder att hämta. Hans stand-upvän Kajsa säger att det näst farligaste efter män i maktposition är män utan någon makt alls.
De tvivelaktiga vuxna männen och de unga killarna med dåligt självförtroende balanserar Carstensen mot kvinnoporträtt som ofta är mångsidiga och bryter med schablonerna. Det gäller såväl den starka och dominerande Kajsa som skurken i samma bok – liksom poeten Isabella, vars perspektiv vi följer i vartannat kapitel i Efter herr van Damme.
Hans Carstensen är själv stand-upkomiker. Han och Ingela Wall turnerade runt om i Sverige 2008 med en genus-stand-up, Är du könsmogen? Det är alltså ingen tillfällighet varken att han skriver om stand-up eller att han ifrågasätter könsrollerna.
Stand-up Psycho har en regelrätt deckarintrig. Kajsa, ett stjärnskott på stand-uphimlen, har försvunnit under mystiska omständigheter. Musse försöker lösa gåtan och blir i god hitchcocksk anda själv misstänkt för att vara inblandad.
Carstensen genomför deckarbygget på ett alldeles utmärkt sätt. Han är överhuvudtaget ypperlig när det gäller att konstruera historierna så att läsaren rycks med. Gåtfulla detaljer med mycket undertext driver oss vidare i handlingen, samtidigt som snart sagt varenda scen är fylld av laddning. Alla tre romanerna är välkomponerade, men ändå oförutsägbara och överraskande.
Både poker och stand-up ligger i tiden, inte minst bland unga. Allt tyder på att Carstensen har hittat rätt när han har landat i ungdomslitterauren – med tonträffen vad gäller såväl ämnena som perspektivet, språket och humorn. En redan trogen läsekrets ser fram emot hans nästa bok, som ska handla om en ung kille som dras in i kriminella nätverk.
Mats Berggren