25 innevånare i vintersagornas land
Göran Palm
Göran Palms Sverige – en vintersaga är ett enastående litterärt verk som utkommit i fyra delar mellan1984 och 2005. På blankvers skildrar han Sverige och dess innevånare från söder till norr. I 25 innevånare i vintersagornas land har han sammanställt 25 personporträtt som ingått i boksviten. Vi får möta allt från Alfred Nobel till Palms egen far och farfar i porträtt som också tecknar en historia av vårt land.
Författare:
Göran Palm
Åldersgrupp:
Vuxen
Bindning:
Pocket
Pris:
30
Antal sidor:
280
Genre:
Vuxenromaner
ISBN:
978-91-7221-515-3
Lagerstatus:
Boken finns i lager
Författarinformation
Göran Palm
25 innevånare i vintersagornas land är ett urval från Göran Palms versberättelse Sverige En vintersaga, som publicerades i fyra delar från 1984 till 2005. Med sina nästan femtiotusen versrader är det en av de längsta dikter som skrivits på svenska.
Göran Palm föddes 1931 och hade redan en stor litterär produktion bakom sig, när första delen av hans vintersaga kom ut. Till en början var han i första hand litteraturkritiker men framträdde snart också som lyriker med diktsamlingarna Hundens besök (1961) och Världen ser dig (1964). Här mötte ett annat slags poesi än den man förknippade med de närmast föregående decenniernas modernism – enklare, bildfattigare, mera läsartillvänd.Det är fortfarande modernistisk dikt, men författaren hör knappast till dem som menar att huvudsaken är att uttryckstvånget är större än meddelelsebehovet. Sedan lämnade Göran Palm för en tid poesin. Texterna i Varför har nätterna inga namn (1971) är närmast ett slags prosadikter. När han 1976 gav ut en samlingsvolym med titeln Dikter på vers och prosa, grupperade han texterna från de tidigare samlingarna efter genrer så som man gjorde på sjuttonhundratalet: satiriska dikter, lyriska dikter, lärodikter, berättande dikter, dramatiska dikter o.s.v. Betydelsefullt är att han i denna från Strindberg lånade titel talar om vers och prosa, inte lyrik och prosa: vers är detsamma som poesi, men bara en liten del av poesin är lyrik. Kritiken mot efterklangsmodernismens tendens att begränsa poesibegreppet till att gälla enbart centrallyrik återkommer sedan i det utförligt skildrade besöket hos ”diktens spärrvakt” i den första delen av vintersagan.
Med böcker som En orättvis betraktelse (1966), Indoktrineringen i Sverige (1968) och Vad kan man göra (1969) blev Göran Palm en inflytelserik debattör och ideologikritiker. Men till skillnad från de flesta av tidens vänsterintellektuella nöjde han sig inte med teori utan tog anställning på LM Ericsson för att studera industriarbetets villkor från verkstadsgolvet. Resultatet blev de uppmärk-sammade reportageböckerna Ett år på LM (1972) och Bokslut från LM (1974). I Kritik av kulturen (1978) och det samtidigt utgivna ”kulturlexikonet” Konsten att veta bäst från ABBA till Övre slummen förespråkar han ett utvidgat kulturbegrepp. Ungefär vid samma tid var han med om att starta projektet ”Liv i Sverige”, där vanliga svenskar utan direkta författarambitioner berättar om sina liv.
När Göran Palm för ett kvarts sekel sedan meddelade att han hade börjat skriva sin vintersaga som en lång berättande dikt på blankvers, väckte det förvåning hos dem som hade uppfattningen att dikter måste vara korta, att de måste vara på fri vers och att de inte får vara berättande. Vad är då blankvers? Det är orimmad vers utan strofindelning med fem jamber i varje versrad. (En jamb är en obetonad + en betonad stavelse, exempel: trafik, musik, Tegnér.) Ibland tillkommer en extra obetonad stavelse i slutet av raden. Varje rad har alltså tio eller ibland elva stavelser. Använd av mästare som Shakespeare, Tegnér eller Palm låter blankvers som naturligt tal, bara aningen mera pregnant än prosa, men ändå erbjuder den det formella motstånd som alltid är nödvändigt i poesi. Andra versformer hade varit omöjliga, eftersom de skulle kommit vintersagan att verka pastisch eller parodi. Och fri vers har Palm inte velat använda, eftersom den inte gör tillräckligt motstånd. Redan hos diktens spärrvakt säger han ”Tack, modernismen, för den tid som varit”.
Under de senaste hundra åren har det gällt som mer eller mindre självklart att det som kan sägas lika bra på prosa kan sägas bättre på prosa. Vågar man sig då på att skriva en lång dikt på vers, måste man också ha något att säga som inte hade kunnat sägas lika bra på prosa. Man behöver inte läsa långt i vintersagan för att inse att det som sägs i denna versberättelse inte hade kunnat sägas på prosa. En jämförelse med Göran Palms samtidigt skrivna debattbok En omodern betraktelse (1994) visar skillnaden. Den boken har karaktär av journalistik, av dagsaktuella debattinlägg. Men Sverige En vintersaga siktar längre. Den är som nästan all poesi skriven för att läsas mer än en gång.
Det mesta av det Göran Palm publicerat och företagit sig pekar fram mot Sverige En vintersaga, som är det centrala verket i hans författarskap. Titeln har han lånat från Heinrich Heines satiriska dikt ”Deutschland ein Wintermärchen (Tyskland en vintersaga)”. Men skillnaderna mellan Heines och Palms dikter är större än likheterna. Göran Palms dikt är visserligen i långa stycken en satir, men den är också mycket mer. Den är på ett plan en skildring av den resa han själv under flera decennier företagit genom Sverige. Så långt är Sverige En vintersaga en berättelse med författaren Göran Palm som huvudperson. Men inne i denna berättelse ligger många mindre berättelser – om människors och byars och djurs och växters öden – som oftast låter sig läsas helt fristående. Sverige En vintersaga är alltså satir och berättelse – men den är också lärodikt. Den ger lite av en grundkurs inte bara i svensk historia, geografi och biologi utan också i mycket annat, exempelvis svensk nittonhundratalspoesi. Samtidigt är den också tendensdikt. För Göran Palm har mycket bestämda uppfattningar om många ting – exempelvis miljöförstöringen, utarmningen av glesbygden, klassamhället, behandlingen av samerna. Sverige En vinter-saga representerar alltså en tämligen ovanlig genre, där för-fattaren ger sig möjlighet att göra litet av varje: ”Jag ville iaktta, berätta, kåsera, resonera, gräla, skämta, som skalder också gjort i alla tider.” De sex verben täcker ganska väl diktens karaktär av på en och samma gång reportage, berättelse, kåseri, lärodikt, tendensskrift och satir. Det är denna blandning av genrer som är vintersagans egenart, en blandning av högt och lågt, tragiskt och komiskt, skämt och allvar, satir och föreläsning. Något liknande har aldrig tidigare förekommit i en svensk berättande dikt på blankvers.
Första delen av vintersagan har undertiteln ”Ge nuet djup”. Och egentligen är det detta som hela projektet handlar om: att se verkligheten här och nu i relation till det som omger oss i både rum och tid. Göran Palm är ingen historieromantiker, men han är på flera sätt antimodern i den meningen att han inte betraktar allt nytt som framsteg. Med stor precision ger han en bild av det slutande 1900-talets Sverige. Trots allt är han optimist. Verkets fjärde och sista del heter inte utan anledning ”Vintern blir vår”.
Sverker Göransson
Böcker av Göran Palm
– fråga efter dem i bokhandeln och på biblioteket.
Hundens besök 1961, Världen ser dig 1964, En orättvis betraktelse 1966, Själens furir 1967, Indoktrineringen i Sverige 1968, Vad kan man göra 1969, Gräddvargen 1970, Varför har nätterna inga namn 1971, Ett år på LM 1972, Bokslut från LM 1974, En by i Turkiet 1975, Dikter på vers och prosa 1976, LM-böckerna i urval 1977, Kritik av kulturen 1978, Konsten att veta bäst från ABBA till Övre slummen 1978, Mannens dikt om kärlek 1980, Sverige En vintersaga 1 1984, Fosterlandet i bitar 1988, Sverige En vintersaga 2 1989, Landskapets röster 1992, En omodern betraktelse 1994, Berättarkafé, Liv i Sverige-antologin 1995, Röster i Uppland 1995, Sverige En vintersaga 3 1997, Varje liv är värt att skildra 1997, Den svenska högtidsboken 2000, Sverige En vintersaga 4 2005, 25 innevånare i vintersagornas land 2007